söndag 7 december 2008

Lugnet före stormen.

Var hälsade.
Förväntan hänger i luften, på Tisdag börjar jag arbeta igen. Det ska bli skönt att kunna tjäna lite pengar igen, för jag har inte haft några inkomster sedan i Juli. Men det har gått bra, för jag har inte så stora utgifter. Jag har billig hyra och har roat mig med att läsa igenom min boksamling och filmhög. Det lönar sig att samla på sig när man har pengar, så att man kan roa sig när man saknar inkomster.
Jag misstänker att jag kommer att prata mer om arbetet nästa Söndag.
Nu dags för en dykning in i historien

Minis Hjärnstorm VI
Många har klagat på att jag läser Svenska Mad. Detta förstår jag inte. För tänk efter, vilken tidning köper du själv.
(Här följer en kvarts sida som jag av någon anledning har suddat bort. Minns ej varför)
När man ser detta utbud så kanske ni fattar varför jag köper Mad. Jag vill ha en satirisk tidning med sjuk humor som blandar seriöst och oseriöst. Mad fyller dessa krav.
Många tycker att dom är lite sjuka, men kasta ett öga genom nästa nummer och du kommer att finna en del friska artiklar.
Svenska Mad, saknad och älskad, var mitt första möte med den vuxna humorn. Det var humor som krävde kunskap om världen för att man skulle fatta och uppskatta den. Det var tidningar som man kunde gå tillbaka till och se ännu en dimention av skämtet som man skrattat åt några år tidigare.
Svenska Mads guldålder (enligt mig) låg på 70-talet. Då var satiren som vassast, komiken som sjukast och tidskriften som mest anarkistisk. Allt gick att skämta om. Och allt skämtades om. Tidningen var allt annat än politiskt korrekt.
Tyvärr tappade den stinget under 80-talet, för att under 90-talets början blivit en skämttidning utan politisk satir. Den hade till och med blivit politiskt korrekt. Den var inte rolig på det sättet som jag minns de äldre årgångarna. Den hade tappat sin hjärna och sitt hjärta under dessa sista år. Så det var med tacksamhet som jag mottog nyheten att tidningen skulle läggas ner.
Så finns det något som kommer i närheten av denna tidskrift? Inte i tidningsvärlden. Kanske några av dagens stå-uppare kan komma upp i den standarden. Dessutom har jag funnit en del skickliga skrebenter bland bloggarna, så det är väl där som jag får söka mitt substetut för Svenska Mad.
Lev väl.

Inga kommentarer: