Söndax

För en gångs skull sitter jag på en Söndag förmiddag och skriver. Det känns som om jag är ovanligt upptagen på söndagarna, trots att jag kallar dem för min vilodag.
Och denna dag är inget undantag.
När jag har skrivit klart det här ska jag skriva färdigt en uppsats till skolan, som jag hade planerat vara färdig med redan igår, men tyvärr verkar det som om mitt sinne har gått i ide (eller har drabbats av förstadiet till en förskylning).
Detta om detta
Över till dagens nostalgiska text:

Minis hjärnstorm V

För några veckor sedan bad K.... att vi skulle be för någon som vi ville ha med till KU.

Detta fick mig att (hör och häpna) tänka efter. Har jag någon som jag vill ha med till KU? Efter en del tänkande kom jag faktiskt på att det finns en person som jag tror vill komma hit.

Men det är inte detta som jag vill berätta om, utan att jag har för få vänner utanför KU.

Det kan ha både för- och nackdelar, men mest nackdelar. Faran är att man kan bli enkelspårig. Man kanske missar att det finns ett liv utanför KU.

Jag har aldrig förstått varför man ska ha en massa kompisar. Jag har alltid föredragit vänner. Jag vill hellre ha djup vänskap med ett fåtal än en massa känningar som man bara känner på ytan. Men det är inte det som jag tror att detta handlar om.

Redan här visar jag upp mina fundreingar mot specialisering. För jag tror det finns en fara i att snöa in i bara en grupp och ett intresse. Vi växer som människor om vi vågar röra oss i flera sfärer samtidigt. Det kanske därför som jag under längre tid har vandra runt i sfärer av studenter, kyrkfolk, kampsportare, med mera. De olika grupperna har stimulerat mig på olika sätt. De har gett mig ett mångfasiterat seénde. De har givit mig en chans att vidga mina vyer.

Det finns få grupper som är lika tråkiga att umgås med än navelskådare. De har en tendens att glömma av kärleken till sina medmänniskor till förmån för kärleken till gruppens ideal. Men sådana grupper brukar ofta självdö, då de har svårt att rekrytera nya medlemmar.

Talar jag av erfarenhet? Ja, lite grann.

Skäms jag? Nej, inte nu längre.

Så vad har jag lärt mig i livet? Att det går att ha högt till taket utan att tumma på budskapet och att olikheterna i gruppen gör den starkare.

Lev väl.