Dan efter doppardan.

En vecka till så hägrar sig lugnet.

Om en vecka går jag ner i arbetstid, så då kommer jag hinna med studierna bättre. Just nu ligger jag lite efter och jag vill inte fördärva mina studier med arbete.

Annars känns livet ganska gott. Visserligen har jag inte kännt någon större julstämning på grund av att jag jobbat för mycket, men det går att fixa till nästa år.

Nåväl, detta om detta, dags för en liten nostalgitripp igen.

Minis hjärnstorm IX

Kan man vara en vapenfixerad pafercist?

Det låter vansinnigt, men det är just vad jag är för något.

Detta fenomen kan lätt kopplas ihop med det TV-våld man får i sig redan i modersmjölken. Vi har lärt oss

- att våld ska mötas med våld

- att våld är den enda utvägen

- att våld alltid är berättigat

- att man tål hur många slag och sparkar som helst.

Inte underligt att man är våldsfixerad när man har växt upp med det här. Men vad ska man göra åt det?

(Den enda utväg som jag har är att inte få tag i vapen.)

Vapen och våld, dessa mina följeslagare genom livet.

Missförstå mig rätt, jag har aldrig varit i slagsmål eller ägt ett vapen. Dock har jag använt en stor del av min tid till Martial Arts och att studera vapenlitteratur.

Men varför har det räckt för mig?

Kanske har det med min konstruktiva feghet att göra. Och dessutom med min lathet.

Ska man hålla på med vapen så måste man träna. Jag hann träna pistolskytte under tre lektioner innan jag blev uttråkad. Dessutom tyckte jag att det fanns intressantare saker som jag kunde lägga pengarna på.

Jag äger visserligen en replika av en Colt Navy, men den ser jag som en leksak, något som jag kan leka med under Westernfilmen. (Ja, jag är barnslig på en del områden.)

Jag har aldrig varit i slagsmål, mest för att jag aldrig har behövt det. Men om jag skulle hamna i slagsmål, så tvivlar jag på att jag skulle vara en rolig motståndare. Är det slagsmål så slåss jag för mitt liv och då backar jag inte för fula trick.

Men än har jag inte behövt slåss.

Kanske det beror på att jag utstrålar lugn och harmoni.

Eller så markerar jag att för min omgivning att jag inte är ett offer.

Eller så håller jag mig borta från farliga omgivningar.

Men vad det än är som håller mig borta från slagsmål, så är jag tacksam för det.