Har börjat kvickna till efter en tuff helg. Jag pluggar på distans och en helg i månaden tillbringar jag i skolbänken. Det brukar betyda att jag är lite avslagen under Måndagen. Detta om detta.
Dags för vår lilla litterära (tja) tidskappsel. Vad skrev jag för ett halvt liv sen och hur blev livet? Daqgs för:
Minis Hjärnstorm IV
Kära syskon, har ni nån gång tänkt framåt? Har ni funderat på vad ni gör på en fredagkväll om tio år
Kommer någon av er att knalla över till KU då?
Eller sitter ni framför TV;n och häckar?
Eller gör ni något annat?
Ärligt talat syskon, har ni tänkt på detta?
Varje gång den här tanken har slagit mig har jag också tänkt: "Varför bildar vi inte en seniorgrupp?"
Varför inte?
Vi har ju miniorer, juniorer och KU. Men inget för dem mellan 25 - 45 (då man nästan är redo för pensionärernas ungdomsförbund).
Jag menar inte att vi ska börja med någon klassindelning, men en del av bibelstudierna som är svåra för de nytillkomna och /eller unga är lättare för dem som är äldre.
Men att yngre och äldre ska skiljas åt tycker jag är fel.
De kan mycke väl göra mycket tillsammans.
Så ni som passerat tjugoårsstrecket, tänk på vad jag skrivit och lämna oss inte än på tjugo år.
Så vad gjorde jag på en fredagkväll i slitet på 1900-talet? Jag spelade roll-spel med mina kompisar uppe i Uppsala. Men konstigt nog höll jag på med ungdomsgrupper fram till ca -95. Jag var med i Kyrkans Ungdom i tio år. Det är länge.
Dessutom står jag fast i min åsikt att vi behöver en grupp för alla dem inom kyrkan som är mellan 20 - 65 år.
Visst, familjen tar tid. Samma sak med arbetet. Men ändå.
Räcker verkligen Söndagens Gudstjänst till för att fylla alla våra behov?
Kanske det är därför som jag är så förtjust i körer, bön- och bibelstudie-grupper, Alpha-kurser, Mamma-barn-grupper, mansgrupper och så vidare.
En levande Kyrka kräver gemenskap. Den kräver angagerade människor. Den kräver gemenskap i den lilla gruppen såväl som i den stora.
Samtidigt får det inte bli en segrigerad kyrka, som bara består av olika smågrupper som inte har med varandra att göra. Det måste finnas en helhet och gemenskap.
Jag har haft lyckan att ha varit medlem i flera härliga och stimulerande kristna gemenskaper, och nu när jag inte har någon gemenskap längre, så känner jag mig lite övergiven.
Men det är väl bara att börja leta efter en grupp som jag trivs i, svårare än så är det inte.
Ha det gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar