Redan?

VA...vad menar jag med att tjuvstarta. Det är ju inte söndag idag.
Kan så vara, men i morgon har jag fullt upp och hinner inte att skriva. Det är dags för släktträff igen och det brukar ta på krafterna.
Så jag skriver idag.
Alltså

Minis hjärnstorm II

Idagblir en mamma dödat i ett krig.

-Jaha, säger vi och vänder blad i tidningen.

Ungefär så här minns jag den dikt som jag läste (i en tidning) för många år sedan.

Vet ni vad som är det hemskaste med den (här dikten). Att den är allt för sann.

Vi har blivit så förhärdade av allt våld som vi dagligen matas med. Vi ser inte längre djupet i allt detta våld. Vi ser att tre män har blivit dödade någonstans, men tänker vi på att det nu kanske finns tre nya änkor och flera faderlösa barn? Vad händer med dem nu?

Det låter kanske dystert att tänka så här, när man läser dessa artiklar, men det är nödvändigt för att få något djup.

Jag är ganska stolt för den här texten. Samtidigt blir jag irriterad på mig själv när jag läser den. Vad har jag gjort sedan jag skrev denna text. Gått med i Rädda barnen. Men inte som aktiv medlem. Är det tillräkligt? Nej, det är det väl inte. Så varför går jag ine med i fler organisationer? Av flera orsaker och bortförklaringar.

Ingen fast inkomst just nu. Men jag har ett jobb på gång om någon månad eller två.

Jag vet inte hur mycket fritid jag får när jag börjar jobba. Jag vill hinna med arbete, studier och träning, och lite sömn också. Så jag är lite avvaktande just nu.

Det finns alltid en risk att jag blir aktiv i kyrkan igen.

Kontentan är dock att jag vill göra mer, men jag vet inte riktigt när. Och under tiden går livet vidare och allt glöms bort och rinner ut i sanden, tills jag påminns igen. Så börjar det om igen. Men nån gång så kommer allting att stämma och då kommer jag göra min plikt mot världen. Hoppas jag.
Ha en skön helg.